I en lång läsvärd artikel i New York Times av journalisten Brooke Jarvis ger hon en beskrivning av det som kallats den Sjätte massutrotningen (The Sixth Mass Extinction). Det är ingen upplyftande läsning, men väl upplysande. Artikeln tar upp den snabba förlusten av insekter som pågår runt om i världen eller som det också benämns: Insektsarmageddon.

Forskare talar nu om ”defaunation” som kan liknas vid avskogning men av faunan. Man har tidigare studerat olika rara arter, men nu inriktar man sig också på att studera den totala minskningen  som mäts som vikten  av alla insamlade insekter. Och det är då man i studier finner att 70 procent eller mer av insekternas biomassa är borta.

Läsaren får lära sig om ”shifting baseline syndrome”, att vi successivt vänjer oss vi det som är, eftersom vi inte har en minnesbild av hur många arter som funnits. Vindrutefenomenet illustrerar detta . Många har inte längre en minnesbild av att man fick åka in på bensinstationer för att skrapa vindrutan ren  från alla insekter som fastnat. Snart är det endast en berättelse…. Samma sak med fågelsång som inte längre finns, fiskar som blivit mindre, däggdjur som inte finns där de fanns förr. Själv minns jag i alls fall alla insekter som samlades runt fotogenlampan när det var kräftskiva i trädgården.